”En Gravad hund” i banker…

Jag tror det finns rejäl nedsida i svenska banker. Om man läser riksbankens egna stabilitetsrapport så verkar det nästan som om riksbanken säger rakt ut att riskerna är för stora och att man ska korta det svenska banksystemet.

Det finns några länder som är speciellt sårbara om dom globala finansmarknaderna blir tuffare framöver. Dessa är Kanada, Australien och Sverige. Gemensamt för dessa länder är hushållens höga skuldsättning samt beroendet av utländskt kapital. Intressant är att vikten av dessa länders banker på världsmarknaden är 4 gånger större än ländernas andel av den globala ekonomin.

Det är ett faktum att när en banksektor i ett land växer till 20% av maketcap så väntar en större nedgång runt hörnet. Så har det varit i snart 40 år. Japan nådde 20 % i början av 90-talet, Storbritannien 2003-2004 samt Euroländerna 2007. Australien, Kanada och Sverige ligger alla runt 20 % idag. I alla tre länderna har sektorn vuxit pga skenade fastighetspriser. Uppgången i huspriserna har vuxit årligen med 5-6 procent sedan 2009 jämfört med 1,6 procent i andra utvecklade ekonomier.

I Sverige är långivningen mot bostäder och fastigheter en betydande del av bankernas totala utlåning, riksbanken skriver såhär i senaste stabilitetsrapporten:

”Lån till svenska hushåll och företag med bostäder  och andra typer av fastigheter som säkerhet har tillexempel stigit och utgör knappt 80 procent av storbankernas totala utlåning, varav cirka 70 procent är lån till  hushåll för bostadsändamål. ” 

På dessa lån får bankerna idag göra egna riskbedömningar som baseras på historiska förluster. Det blir då problematiskt när fastighetsmarknaden gått väldigt bra senaste 20 åren och förluster har lyst med sin frånvaro. Bankerna har idag som det ser ut gott om kapital i förhållande till dessa risker men det är inte på grund av att dom ökat kapitalbuffertarna utan snarare att man skrivit ned riskerna men belåningen är densamma. Det är därför Riksbanken förslår i rapporten ett ”bruttosoliditetskrav” för att tvinga bankerna att hålla en högre andel kapital. Vidare efterlyser dom också ett krav på likviditetstäckningsgrad i kronor och flera andra valutor.

Man kan rycka på axlarna åt detta och sätta på sig skygglappar men man kommer inte ifrån tonen i rapporten. Riksbanken är oroliga och efterlyser en rad olika saker för att stärka det finansiella systemet. Detta gör dom inte för skojs skull utan jag får en känsla av att det är bråttom. En graf som fångade min uppmärksamhet var deras indikator för finansiell sårbarhet:

Här kan vi se att indikatorn nu är högre än vad den var innan 90-talskrisen som jag tror de flesta av ni som läser har hört talas om.

Det bör också nämnas att skuldsättningen hos svenska hushåll ökat mycket mer vad lönerna i Sverige och detta har varit en trend som pågått i flera år. Det beror självklart på de nedåtgående räntorna och stigande tillgångspriserna men vad händer nu när marknaden är mättad (vilket den är när banksektorn når 20 procent av marketcap)? Jag ser två alternativ, antingen så tar exportindustrin över stafettpinnen och kan hålla maskineriet igång eller så ser vi sjunkande tillgångspriser med minskad konsumtion och en bankkris som följd.

Marknaden kan kanske hålla sig framöver då kronan borde hjälpa aktievärderingarna men på sikt borde vi fundera varför kronan försvagas. Det kanske inte bara beror på den negativa räntan utan något mer… jag väljer här att citera Refaat El-Sayed:

”Här ligger en gravad hund”

Please follow and like us: