Peak oil demand

Peak oil, uttrycket populariserat av affärspress innan finanskrisen kan vara ett av de mest överanalyserade ämnena sedan mänskligheten uppfann religion. Sommaren år 2008 bröt oljepriset över $140 fatet, PA Resources existerade, Tanganyika Oil skulle köpas upp av kineser och hela världen spådde att världsekonomin skulle kollapsa av att vi fick slut på olja.

År 2005 släppte journalisten Gunnar Lindstedt boken ”Olja : jakten på det svarta guldet när världens oljekällor sinar”. I boken beskrivs ett scenario att världsekonomins tillväxt baserats på konsumtionen av ändliga resurser och att hela världsekonomin skulle kollapsa när dessa tog slut. I boken beskrivs det att världens oljeproduktion skulle toppa ur inom ett par år och sedan aldrig återhämta tidigare produktionsnivåer. Inte bara Gunnar Lindstedt propagerade för detta undergångsscenario, en stor del av finansbranschen blev också bitna av ”the oil bug” och visst lät det logiskt att ändliga resurser någon gång tar slut. Kinesernas uppköpsvåg av allt energirelaterat spädde på rallyt, vartenda oljebolag på börsen var ett uppköpsobjekt. Kinesiska bolag gav sig in i Afrika i vad ”experterna” beskrev som ett strategiskt steg för att säkerställa energitillgången i ett kommande ”peak oil” scenario.

Peak oil blev dock aldrig av, den globala oljeproduktionen har sedan dess fortsatt öka trots fallande priser. Idag har det konstaterats att den största bidragande faktorn till en eventuell ökning i produktionen snarare drivs av teknologisk utveckling. Fallande produktionskostnader har visats sig vara viktigare än stigande råvarupriser de senaste 10 åren. Till domedagsprofeternas försvar kan man ju nämna att det var ytterst få som såg potential i amerikansk skifferolja. Det talades ofta om oljesand, men väldigt sällan om fracking och ingen kunde se att USA åter igen skulle återta förstaplatsen i global oljeproduktion.

Som med alla reserver av ändliga resurser är det bara en fråga om tid tills de tar slut givet att konsumtionen av dess fortlöper. Problemet med att förutse när dessa tar slut är att konsumtionen varierar över tid, nya reserver hittas, ny teknik gör att produktionen effektiviseras och därigenom möjliggör ytterligare utvinning i befintliga källor likväl exploateringen av nya. Ett annat rejält problem i att försöka förutse när reserverna tar slut är att data på just reserverna inte är tillförlitlig. Förutom det faktum att det oftast enbart är uppskattningar givet nuvarande produktionsmöjligheter är det också siffror som lätt kan korrumperas. Tidigare har det menats att det har förekommit fuskande gällande reserverna, ofta av politiska skäl. Där exempelvis en producent inom OPEC ser sitt inflytande beroende av storleken på bevisade reserver. Dock är det sällan vi sett att ett fält med bevisade reserver faktiskt tar slut vilket snarare är bevis på att dessa teorier inte är mer än konspirationsteorier.

I dagsläget har intresset för peak-oil teorier fallit lika snabbt som intresset för Eniros telefonkataloger. Numera talas det snarare om motsatsen, peak-oil demand. Det vill säga när världens efterfrågan för olja toppar ur. BP uppskattar att världens oljekonsumtion toppar ur sent 2030-tal. Idag konsumeras ungefär 100 miljoner fat om dagen och det uppskattas att det fortsätter stiga med ytterligare 10% innan toppen är nådd. Givet dagens fenomenala utveckling inom gröna energikällor uppskattar BP att 40% av ökningen i energibehovet framöver kommer mötas av gröna energikällor vars produktion också tros femfaldigas fram till år 2040.

I varje ekonomiskt skifte mänskligheten gått igenom har vi underskattat kraften i den teknologiska utvecklingen. I alltifrån hur Spinning Jenny startade industrialiseringen till hur Apple fällde giganter som Nokia på några år kan vi konstatera att de flesta skiftena varit ganska svåra. När det kommer till skiftet från fossila bränslen är nog alla överens om att detta är extremt positivt, förutom kanske några skurkstater och diktatorer. Även om det finns ett starkt samband mellan energikonsumtion och BNP-tillväxt ska det också nämnas att kostnaden för tillväxt uttryckt som energikonsumtion fallit konstant i snart 30 år trots stigande energipriser. Effektiviseringar genom teknologi möjliggör att vi människor får mer och betalar mindre, så även inom området energi.

Priset på olja drivs däremot av så många faktorer att det i princip är omöjligt att prognostisera. Produktionen som tillkommit senaste 20 åren har i regel högre produktionskostnad vilket gör att elasticiteten i produktionen ökat. Detta stödjer i sin tur hypotesen att det skapats någon form av prisgolv kring nivåerna för produktionskostnaden, framförallt gällande den tillkomna amerikanska skifferoljeproduktionen. Men på samma sätt tillkommer produktion så fort som oljepriset stiger förbi kostnadsnivåer för andra källor. Nuvarande utvinning av skifferolja i USA har en genomsnittskostnad per fat som varierar från $25 till $85. Då räknas inte områden som saknar nödvändig infrastruktur som i sin tur kräver än högre priser för att rättfärdiga prospektering. För att dra det till sin spets, når priserna tillräckligt höga nivåer blir det till och med lönsamt att utvinna olja av barnens plastleksaker.

Med andra ord har tekniken gjort att utbudet blivit betydligt mer elastiskt än tidigare vilket i sin tur teoretiskt borde stabilisera oljepriset. Utöver det, i takt med att produktionen i USA ökat har priskartellen OPECs makt minskat och därmed också deras förmåga att hålla uppe oljepriset. Geopolitiska förändringar har inte heller lika stor effekt på priset när Mellanösterns andel av den globala produktionen faller.

I den bästa av världar leder denna nya elasticitet till en stabilisering i oljepriset. Om sedan BP får rätt om att oljekonsumtionen börja falla redan sent 2030-tal ser nog framtiden ganska grön ut!

 

Stay positive!

//Handelsson

Please follow and like us:

1 Comment

  1. Hej!

    USA kommer aldrig kunna styra oljepriset, hur mycket dom än producerar, sålänge dom konsumerar mer än dom producerar, vilket dom gör. Så att USA skulle kunna stabilisera olje-priset pga hög produktion skulle jag säga är fel. Eller förklara gärna mer.

Skriv en kommentar

Din mailadress kommer inte att publiceras.