Simon says – turn off your phone!

Det här kommer låta bittert, omodernt och säkert predikande. Det här kommer vara en krönika som inte direkt handlar om trading och finans, utan som handlar om ett fenomen som förändrat vårt samhälle i grunden. Eller, egentligen inte ETT fenomen utan flera som samverkat. Det kommer låta bittert för att det kommer från en lastgammal 70-talist som ondgör sig över den “yngre generationen” som en riktig surgubbe. Men det handlar inte om ung och gammal, eller yngre och äldre, utan om att några extremt viktiga egenskaper och kunskaper är på väg att gå förlorade för att samhället förändras. Och det gäller alla – oavsett ålder!

 

 

Börja med att ägna 15 minuter åt att lyssna på Simon Sinek. Jag har gjort det, många gånger, och tycker han är extremt spot on på väldigt många områden. Det är så klart generaliserande, men det får man leva med. Om du nu har sett och lyssnat en gång, gör det igen! Vill du inte ägna 15 minuter åt att lyssna, ja då orkar du kanske inte läsa resten av den här krönikan heller. They work best together!

 

Internet har förändrat världen. Till det bättre, utan tvekan!!, så vi är på det klara med det. I uppkopplingfieringen som skett har det skapats behov som har lett till behov av snabbare och bättre internetanslutning som i sin tur lett till behov av bättre mobiltelefoner och funktioner som i sin tur ställer krav på bättre, snabbare och tillgängligare internet. En utvecklingsspiral som jag, och de flesta andra med, ser som något fantastiskt positivt. Ingen normalfuntad människa vill begränsa eller stoppa den utvecklingen. Internet skulle kunna vinna Nobels fredspris varje år och ingen skulle egentligen kunna göra annat än nicka och säga “I totally get how they were thinking!” Jag är alltså ingen internettofob, men det finns vissa sidoeffekter som har uppstått i kölvattnet av denna underbara skapelse som jag känner inte är enkom positiva. Sinek har en tanke om att det framförallt är de upp till 30 år gamla är drabbade av det här, men jag tror spridningen är långt större än så.

 

När jag växte upp så fanns det 2 svenska kanaler och 2 danska i vårt hushåll. Danska TV2 var grymt och visade massa bra filmer och man fick lära sig läsa danska subtitles tidigt. Det var svårt att få in bra bild dock, så den var ofta ganska grynig. Tidningen Okej fanns och kom väl ut en gång i veckan och lästes av alla med lite musikintresse. Det fanns lägret med de som gillade punk och de som lyssnade på synt, Gyllene Tider mot Noice och senare kom det NKOTB:are (vet du inte vad det är fråga närmsta gamling eller googla). Sistnämnda har väl en motsvarighet i Beliebers i dagens samhälle. Inga mobiltelefoner, inga appar, inga föräldrar som styrde upp leken åt en, mopparna gick i 70 med trimrör och INGEN använde cykelhjälm. Några vuxna i spandexbrallor på cykel på väg till jobbet fanns det inte heller (VISSA SAKER VAR BÄTTRE FÖRR!!!). Barnprogrammen började 18:15 och innan dess var det Moi Mukulat och språka på Serbokratiska. Ni hajar lite vad jag vill komma till. I jämförelse med hur en 15-åring växer upp idag kunde vi lika gärna ha växt upp i Sovjet for all they care. (Om de visste vad Sovjet var…)

 

Media och musik kostade pengar att konsumera på den tiden till skillnad från idag. “Vadå?? Fick ni VÄNTA en vecka för att se nästa avsnitt, och var tvungna att titta just DÅ??” Nånstans där finns kanske Sineks andemening. Sociala medier, streamingtjänster och mobiltelefoni har skapat en total disconnect mellan hur det var “då” och hur det är nu. Förr var vi inte tillgängliga hela tiden och förväntade oss inte att alla andra var det heller. Fick man inte svar på telefon tog man cykeln och letade upp kompisarna på en av alla 15 fotbollsplaner som vi hängde på. Hade man tur så hade någon med video spelat in McCahan och man kunde se det i efterhand. Det fanns absolut INGEN av mina kompisar som var intresserade av att se bilder på vad jag åt på semestern eller ringde och ville veta vad jag gjort varje tillfälle under dagen. Och då ska vi inte gå in på trenden med alla dessa gymbilder….Idag är det inkodat för många att checka in överallt och ta bild på frukosten för att fånga lite extra likes innan lunchen. OCH framförallt när man tränar!!! Vad är ration mellan chipsskålsbilder och gymbilder på Instagram månne? 10 gånger fler gymbilder än soffbilder? Jag tror fortfarande att det spenderas mer tid i soffa med chips än vad det gör på gym….

 

I dagens samhälle är vi alla knarkare på sätt och vis. Vi styrs av dopaminkickar som tillfredsställs av tillgänglighet och likes. Får vi inga likes så finns vi inte eller är inte tillräckligt lyckade. Får vi inga likes så har vår åsikt ingen impact och då känner vi oss än mer misslyckade. Människor som har många likes däremot får en röst och kan påverka andra på ett ganska kraftfullt sätt. “Om jag gör eller ser ut som hen, så kommer jag också få likes” Influensers helt enkelt. Motsvarigheten till den snyggaste killen eller tjejen i skolan på min tid kanske. De var matade med samma hybris och uppblåsthet som många är idag, men då sträckte sig deras domän till skolgården och inte så mycket längre. Now it´s global! Och när det för skolsnyggingen bara fanns “makt” att hämta så finns det nu miljoner att håva in. Finns det miljoner att håva in så föds det så klart en enorm industri kring fenomenet. Att ifrågasätta skolgårdens kungar och drottningar var farligt och kunde leda till det som idag skulle motsvaras av en blockning på sociala medier. De stod därför ofta oemotsagda i sina påståenden, precis som många influensers är idag. En effektiv form av “censur” som idag ersatts av att många fullständigt ignorerar källkritik.

 

Mångfalden i utbudet idag är så enormt och det finns så mycket media tillgängligt via 1000-tals olika kanaler att varenda lilla specialintresse kan tillfredsställas. Det är fantastiskt på så otroligt många sätt. Men det gör också att dopaminmonstret matas konstant, dygnet runt och det går ut över det som är det viktigaste i vårt samhälle. Relationerna, det är fortfarande relationer som är grunden i vårt samhälle. Forskningen visar att unga har svårare för att bygga meningsfulla relationer enligt Sinek. All likeshets och tid uppkopplad har skadat oss. Det är viktigare att föreviga ett ögonblick med mobilkameran och dela det med andra som inte är där än att befinna sig i nuet….

 

 

Nu tjurar jag in på de negativa effekterna här….precis som jag varnade för i inledningen. Om Sinek har rätt, och jag tror han har det, så är det ganska allvarligt ställt med samhället i stort. Ökande generationsklyftor ska vägas upp mot demokratiseringen som modern distribution av media innebär. Relationsbyggarkonsten dör med Tinder och “sociala” medier och pengar till skapandet av kultur poolas till massmarknaderna. Precis som samhället har fött fram alla dessa möjligheter tänker jag att det kommer en motrörelse, som verkar för att bevara och främja det som vårt samhälle vilar på. Kanske kommer det en tid där folk cyklar utan spandexbyxor och pulsmätare, nedkopplade zoner och tidstablåer på Netflix? Någon hittar kanske en skalbar affärsmodell som bygger på något helt annat än maximal frihet för individen i varje givet ögonblick? Människan flyttar hela tiden gränserna och det är verkligen coolt. Men ibland, när man känner sig lite gubbig och tjurig, vill man att världen ska ta ett steg tillbaka och vi slipper en video till där någon packar upp ett paket från Alibaba eller visar upp fynden från shoppingturen. Testa att inte posta ett enda inlägg på instagram, facebook eller twitter och samtidigt inte lika en enda grej på en hel vecka och din omgivning lär höra av sig och undra om du lever….

 

Jag har en tanke med allt det här…..fortsättning följer!

 

Madz

1 Comment

  1. Är en 20-something (snart 30-something) och känner dels igenom mig 100% men har också börjat att så sakta men säkert koda av mig från 24h-uppkopplingen. Det går upp och ner. Det mest uppenbara är när man försöker umgås med andra person som är till halsen djupt nere i det du beskriver, noll närvaro och hela tiden “ska bara skicka/uppdatera/googla/snapa/etc…”. Glädjande är att motrörelsen kommer, skulle säga att ett par procent med mej tänker på detta och vill samt försöker göra något åt det.

Skriv en kommentar

Din mailadress kommer inte att publiceras.