Wild mood swings

Ibland kommer man in i perioder som känns riktigt tunga.

Ibland är dem korta, ibland lite längre. Lustigt nog så kan några dagars risigt agerande verkligen sabba ens jobbhumör för en längre tid framöver.

När man gick i skolan ville man till slut bara ha lov. Sista veckorna innan jul, sportlov, påsklov och sommarlov (höstlov fanns inte på min tid) var det nästan alltid samma sak. Ge mig LOV nu! Man tänker att en vuxen människa skulle kunna fungera lite mer rationellt eftersom vi inte riktigt har samma “lovklocka” som kidzen. Just nu känner jag bara att jag vill ha lov, lägga ner resten av året och netflixa typ istället för att jobba. För bara en vecka sen kändes det precis tvärtom! Det går fort i hockey som man brukar säga….

 

 

Nu kan vi väl vara överens om att just den senaste veckan har varit extremt tråkig på indexnivå. Typ 15 punkters intervall på veckan gör väl ingen superexcited direkt. Men de som suttit bakom skärmarna i veckan vet att det döljer sig lite mer dramatik än vad den där grafen visar. OMX30 är en bra indikator för att kolla vad som händer, men det är inte min main market alls i vanliga fall. Vad är det då som dränerat en så pass på ork och energi att man bara längtar efter HOHOHO och vill ligga i soffan tills mannen i det vita skägget dyker upp?

 

Strategi numero uno de senaste åren har varit att köpa dippar. Köpa dippar i precis allt! Driften och kraften i den här marknaden vi haft har verkligen varit uppåt och det har helt klart flödat in nya pengar konstant som fångat fallande knivar överallt. Det är så djupt rotat i en att det inte finns någon större tanke på att det inte ska funka. Eller så här…man vet att det kommer sluta funka och det har man hela tiden i bakhuvudet, men att inte fortsäta jobba så är än så länge uteslutet. Varje fall när det gäller de STORA dipparna!

 

 

Say hello till Vestas Wind….De är en världsledande producent av vindmöllor och har ett börsvärde på norr om 110 miljarder just nu. För en månad sen var det över 160 miljarder. Jag kan det här bolaget ganska bra. Handlar aktien ofta och har gjort det i varje fall 10-12 års tid. Det är min bakgata helt enkelt. Innan jag pratar mer om nutid är det värt att zooma ut lite och få en bild av vad det här är för ett monster…

 

 

Det svänger lite om den här katten kan vi konstatera, eller hur! Den där sista röda stapeln är alltså nästan i nivå med det vi såg under Lehmankraschen 2008. Allt det där har jag med mig i ryggen när jag ser hur den här aktien går genom en brutal slakt. Första gapet ner i november som vi ser är när den viktiga skattesubventionen för vindproducerad eneregi (PTC) föreslås skrotas av republikanerna i USA. En viktig och dålig nyhet som det kändes ganska rimligt att marknaden sålde ner aktien på. Det var några ganska roliga dagar där det fanns bra volymer, bra volatilitet och man kände att man kunde hitta lite edge i sin handel i den här aktien.

 

Nästa hack ner är rapporten….Jag var ganska inställd på att de skulle rapportera starkt, men istället leverererade de en bajsmacka utan dess like. Kraftigt försämrade marginaler, trots framgång på topline, sämre kassaflöde och på det en sänkning av EBIT-prognosen för helåret. Bolaget har gått från en rad starka rapporter till det precis motsatta och marknadens dom blev brutal och hård. Det kanske mest oroväckande i allting var hur de kommunicerade kring pågående prispress. Och att den där prispressen nog inte kommer försvinna på ett tag. Här kände man att det kommer sätta igång processer på hedgefondsidan. Det vädrades helt klart blod! Någonting strukturellt håller på att hända med pricing power i vindkraftsindustrin och de som levererar möllorna kommer få käka grus. Vi såg det här i biometrisektorn med fingerprint, så att krafterna som kommer in är starka, det är vi väl medvetna om.

 

Det kommer in blankare. Långpengar stuvar om och det går riktigt stora volymer under kraftigt fallande kurser. Att fånga den här kniven var ganska uteslutet, rättare sagt helt uteslutet. Ner, ner och ner i dagarna tre det var det man hade i huvudet och så blev det också. Tredagarsregeln är ganska universell. Det är, vet inte om det forskats på området, så lång tid det brukar ta för en rörelse upp eller ner att jobbas genom flödesmässigt efter ett större event. Dag 4 kommer dessutom rapporter från USA om att republikanerna nog fortfarande vill stödja vindkraft och behålla PTC som det var innan. Dem där 10% som aktien föll när den nyheten kom “på andra hållet” så att sägas borde man ju kunna få tillbaka och mycket riktigt blir det en riktigt bra rekyldag. So far är allt “all good”! I linje med erfarenhetsbanken osv osv. Det är pengar in i den här aktien för mig under de här dagarna.

 

Men, säljarna tar över igen. Fler blankare kommer in och många snabba dippköpare passar på att ta hem en snabb fin vinst. Aktien är skadad helt enkelt och totalt fångad i ett strukturellt bäsfång och nyhetsrapporteringen fokuserar kring att hitta fler datapunkter som bekräftar den nu negativa prispressondska som drabbat branschen. Här kan man vara konspiratorisk om man vill. Biometrianhängarna blev ju verkligen det varje fall.…Journalister och reportrar är sjukt lata av naturen (ja det finns undantag). Minsta motståndets lag rider de på i alla lägen och att få ihop en snabb text som blir läst av många är inte så svårt om det man skriver bekräftar sentimentet än mer. Det här beteendet är självklart hedgefonder som sysslar med korta positioner väl medvetna om och fortsätter mata på i sitt sälj för att än mer befästa nya och lägre nivåer i aktien. Det är inget unikt eller konstigt eller ens omoraliskt med det beteendet. I uppgång så använder långpengar och anhängare exakt samma metod för att driva på raketen uppåt. Flöden skapar flöden helt enkelt och momentumstrategier finns det gott om i marknaden som spär på det än mer.

 

Det är nu man börjar tänka att det är så bäsigt och så sålt att deltat härifrån in kommer bli mer och mer positivt. Jag börjar köpa. Jag börjar smått eftersom jag vet att jag inte kommer träffa botten och högst sannolikt ges både en och två möjligheter att addera till positionen. Grejen är den att här vet jag att jag gör fel, men gör det ändå. Trenden har inte saktat in utan det är fortsatt känslan av bottenlöshet som råder. Jag vet att jag köper för tidigt och ändå gör jag det. Nånstans här gifter jag mig med tanken på att det kommer komma en kraftig rekyl uppåt och jag vill verkligen inte missa den. Det här är på runt 388 i aktien. Den bottnade på 357….nästan 10% lägre innan rekylen kom. Jag är en ganska rationell person, traders är trots allt oftast det, men agerar här medvetet direkt irrationellt. Känslan av att få vara med i en saftig härlig rekyl blockerar bort det rationella och istället för att fortsätta tjäna pengar på kortsidan i aktien låser jag mig vid tanken på att snart ska den upp.

 

Aktien har kommit ner från 575 innan rapport till 388 på dåligt nyhetsflöde och en riktig katastrofrapport. Smarta hedgefonder har sålt och fortsätter sälja på 388 men lilla jag har snart lyssna på tapen och fokuserar bara på rushen som kommer när studsen kommer och hur jäkla bra betalt jag ska få då. I 4 dagar förlorar jag pengar och min långposition bara växer ju större fallet blir och känslan av bottenlöshet vill inte försvinna. Som jag skrev förra veckan så har den danska marknaden fått hårt med stryk och det har delvis fortsatt sen dess. Vestas är ju inte den enda aktien jag långsamt blivit längre och längre i, i takt med tilltagande kursfall. Mitt agerande är likadant på flera håll, även utanför Danmark. Jag köper surdeg efter surdeg och jag känner att min depå sakta fylls till bredden och långt mer därtill med grejer som inte vill studsa allt. Situationen är inte ny för mig, jag har varit i den innan. Men varje gång man hamnar där så börjar det mala i en. Kommer det studsa? How low can you go? Tänk om USA-terminerna viker nu, då kommer det en våg till! Hur många gånger jag än suttit där så är det lika jobbigt varje gång. Det tär rejält på ens energi kort och gott.

 

Om ni följer massa traders på twitter så kommer ni stundom se grafer med massa köpprickar som visar på alla nivåer man köpt aktier. Snittande i en klart fallande trend. Jag gör det ofta av den enkla anledningen att jag känner att jag har en edge i känslan av hur långt saker och ting faller vid olika typer av events. Jag känner att jag gör rätt, fast jag vet att jag gör fel för stunden. Mitt mindset är fokuserat på att ackumulera en position mot trenden ner eller upp för att jag “vet” att marknaden överreagerar. På långsidan har jag större mod och i större aktier än mindre. Men, den här dippen i bland annat Vestas kändes annorlunda. Den orealiserade förlusten var inte större än jag är van vid, men känslan var att det skulle kunna fortsätta ner så mycket längre än vad jag skulle orka med. En nergångsdag till hade jag nog inte pallat den här gången, utan då hade den dyyyyra stoppen åkt.

 

 

Nu kan man se den sköna reliefen som kom i precis rättan tid….Det var otroligt befriande och mentalt helt dränerande samtidigt. Det här var som sagt en av flera positioner som såg ungefär liknande ut och på flera håll kom samma rekyl upp ganska samtidigt. Totalt sett blev det knappt okej med pengar in. Att hänga på ner ett par dar till i nedtrenden innan jag börjat långa hade gett betydligt bättre betalt och antagligen så hade jag då kunnat ha en betydligt större position med mig upp i vändningen också. Jag vet att jag kommer göra om samma grej hundratals gånger till. Det är så jag fungerar och nånstans så känner jag mig själv så pass bra att jag vet att jag inte kommer kunna spela det så himla annorlunda. Poängen med allt det här är att det nånstans på vägen kommer ett läge där det fortsätter en dag till. Och en till och en till och så vidare. Marknaden kan vara så brutal mot en att man inte vet om man ska skratta eller gråta. De senaste åren har all den här verksamheten i stort sett handlat om att man blivit mer och mer kort eftersom det är så marknaden har handlat. Kanske är det ovana vid overshooting på nedsidan eller så är känslan av att saker och ting kan falla bra mycket mer än man tror helt rätt just nu. Mer och framförallt kanske över längre tid vilket gör att tvivlet slår en helt annan rot.

 

Varför är jag då så matt att jag bara vill kasta upp fötterna i soffan och sova? Allt löste sig ju så fint med både Vestas och mina andra positioner. Ja det löste sig fint. Men det första man gör efter det är att springa in i 2-3 liknande positioner och då kände jag att det brann till i skallen. Snabba, dyra och riktigt tråkiga stoppar fick jag ta, men en vända till av Vest-ASS beating är mer än jag klarar just nu!

 

BE CAREFUL!

 

Madz

Bli först med att kommentera

Skriv en kommentar

Din mailadress kommer inte att publiceras.